Other languages
Other languages
Till startsidan

Runstensmonumentet

Bild på hela runstenen. Foto: Bodil Wike

"Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runorna." Så står det på runstenen längs Eriksgatan.

Anundshögs runsten

Folkvid var en storman i Badelunda i mitten av 1000-talet. Han bekostade kanske arbeten på vägen förbi Anundshög och markerade den med en rad resta stenar. Folkvid betalade även den märkliga runstenen för att för all framtid berätta om sin son, sin väg och sig själv.

Anund är troligen inte den person som begravdes i Anundshögen. Heden och Anund var antagligen vapenbröder och inte släkt som vi menar idag. Namnet Anund var mycket vanligt under 900- och 1000-talet. Vred var en runkunnig ristare som gjorde den märkliga runstenen. Runtecknen har han knackat kring en bild som saknar motstycke bland svenska runstenar.

Runstenar har oftast någon form av kristna tecken eller uttryck. Det har inte den här stenen. Vi vet inte hur bilden ska tolkas, men kanske är det en kvinnofigur och en mansfigur som är inflätade i varandra. De vikingatida människorna förstod säkert vad Vred menade med sina bilder.

Runstenen restes igen 1860, dock 1,5 meter framför ursprungsplatsen, och stenraden i linje med runstenen restes åter i början av 1960-talet.

Andra resta stenar inom Anundshögsområdet

Runstenen och Eriksgatan en dimmig vinterdag. 

Inom gravfältsområdet finns många resta stenar. En del hör till den så kallade runstensgatan. De flesta är dock gravmarkeringar. Kanske är det lite enklare gravar vid stenarna än de som döljs under de stora högarna och i skeppssättningarna. Gravar med resta stenar brukar dateras till järnåldern och de första århundradena e. Kr. Inga gravar av denna typ är undersökta inom Anundshögsområdet.